Är jag den enda som har skilda föraldrar? Är det så här det känns? Vad kommer att hända nu? Var ska ja bo och vilka hör till min familj? Är jag fortfarande viktig? Många frågor snurrar i huvudet när föraldrarna berättar att de ska separera. 

På sidan finns samlat 12-17 åriga ungas frågor och svar om separation. Frågorna har ställts via MBFs Nuortennetti och via telefonsamtal från barn och unga.  När du läser frågorna och svaren kommer du att märka att du inte är ensam med dina upplevelser och tankar. Frågorna och svaren behandlar många olika saker,  som känslor, gräl, hur har den andra föräldern det, nyfamilj osv. På en del av frågorna har professionella gett sina svar och det syns i slutet av frågan.

Vad vill du fråga? Delta i diskussionen på twitter #100sakeromseparation

Mina föräldrar grälar, kommer dom att skilja sig?

Föräldrarna spenderar mindre tid tillsammans. De kanske bråkar mera och är mera ledsna än vanligt. Å andra sidan bråkar inte ens alla. Då kan skilsmässan bli en överraskning för barnet. Fråga föräldrarna vad situationen är. – Unga 12–17 år

Säkra tecken på att föräldrarna tänker separera finns egentligen inte. Att föräldrarna bråkar jämnt och ständigt kan kännas som att det blir en separation. Man kan alltid fråga föräldrarna vad som är på gång, även om de inte heller själv alltid vet det. Men egentligen kan man inte förutse eller känna till föräldrarnas separation förrän de själva berättar om saken. Man kan också prata om sina egna känslor med föräldrarna eller någon annan vuxen.  Själv anade jag att det skulle bli en separation, men ändå ville jag inte tro på det. Jag skulle önska, att separationen inte kom som en total överraskning för någon, eftersom det då är mycket svårare att förstå eller handskas med det.

Jag tycker, att separationen kändes som någonting fel, eftersom jag inte förstod vad som var problemet mellan pappa och mamma, men nu när jag har blivit äldre har jag börjat förstå det sist och slutligen var en bra lösning. Trots att mina föräldrar bråkade hela tiden så kunde jag inte förbereda mig för det på något sätt. Man fattade inte heller så mycket när man var liten, eftersom de alltid hade skrikit och slagits – att varför började det skava nu helt plötsligt. – En ung person

Man får ha sin egen åsikt. Man behöver inte tänka och göra som de andra. Det spelar ingen roll vad andra tycker, det är din åsikt. Man får tycka om vem man vill. Om du tycker mer om din mamma/pappa så får du vara på hens sida.  – Unga 12–17 år

Det beror mycket på styrkan på bråket. Alla hamnar oundvikligen i små gräl ibland. Det kan kanske hjälpa  något  att man säger till föräldern rakt ut, att man inte tycker om deras bråk, eller att det känns tråkigt. Men ibland är det svårt att säga det, och då kan man till exempel skriva ett brev eller skicka ett textmeddelande till föräldrarna om saken. Jag tycker inte, att det är upp till barnet att finnas till för att reda ut föräldrarnas relation, trots att det skulle kunna kännas så, att man vill hjälpa dem på något sätt. När föräldrarna har en bråksituation kan man lämna platsen och söka sig till ett lugnare ställe. Om föräldrarna bråkar ständigt, kan man berätta om bråkandet till exempel för en släkting eller lärare, som kan prata om situationen med föräldrarna. Ibland kan det hända, att föräldrarna försöker be barnet att välja sida mellan föräldrarna – det ska man ändå aldrig göra! – En ung vuxen person

Man kan bråka, men inte så att barnen ser och hör. Säg direkt åt föräldrarna hur du känner och be dem sluta. Säg att du inte orkar lyssna mer. Prata med en familjemedlem till exempel med en syster eller bror. Prata med en vuxen till exempel med en far- eller morförälder eller en familjebekant. Om du vill, så kan du prata med en kompis. Men helst med någon äldre som kan hjälpa dig. Om det är störande, konstant eller skrämmande ska man till exempel prata med skolkuratorn. Hon eller han kan kontakta föräldrarna och berätta om barnets eller ungas oro. Prata med en professionell. – En ung person

Det kan vara tungt att leva i en sådan situation där man ser att föräldrarna borde skiljas men att dom ändå inte gör det. Det kan finnas många olika orsaker till varför föräldrar inte skiljer sig trots att dom inte har det bra tillsammans med varandra längre. Att skiljas är ett stort och svårt beslut för dom allra flesta och man behöver tid att fundera på olika saker som hör till skilsmässan och livet efter det. Någon gång händer det också att den ena föräldern vill separera mera än den andra. Ofta tänker föräldrar på vad som är bäst för barnen och det kan ta tid innan dom kommer fram till ett beslut. Om det känns svårt att tala med föräldrarna direkt om hur man upplever är det bra om man kan berätta för någon annan vuxen om sina känslor och upplevelser. Man kan också berätta för sina vänner om hur tufft man har det just nu. Även fast saken inte förändras och föräldrarna fortsätter tillsammans är det skönt att kunna dela sina känslor med någon annan. – Sakkunnig inom barn- och familjearbete

Man kan inte tvinga föräldrarna till att skilja sig. Men man kan föreslå det. Man kan föreslå det ifall den ena föräldern t.ex. är våldsam eller om föräldrarna bråkar mycket. Barn får berätta för sina föräldrar om orsaken till att hen vill att föräldrarna skiljer sig. Det lönar sig också att prata med någon annan vuxen, t.ex. skolhälsovårdaren – Unga 12–17 år

Det hjälper mycket att prata med kompisar och trygga vuxna föräldrarna separerar och allt är upp och ner. Du kan prata med dina goda vänner, som är beredda att lyssna, eller med någon professionell person eller varför inte med en skolkurator. Viktigt är också relationen till föräldrarna och att dela känslor med dem. Det är också nyttigt att dela erfarenheter och känslor med syskonen, eftersom de är i samma sits som du och förstår dig kanske ännu bättre än andra gör.

Även att hålla igång sina egna fritidsintressen och sitt eget liv hjälper också mycket. Själv började jag skriva dagbok. Där skrev jag vad jag gjorde av med mina känslor och kunde dela mina tankar fritt. Trevlig sysselsättning med kompisarna gör ibland att man glömmer de dåliga känslorna efter separationen. Att lyssna på musik och att dansa har också hjälpt mig. – En ung person

Att må dåligt och andra jobbiga fiilisar

Skilsmässa är idag något väldigt vanligt i Finland och det händer både för yngre och äldre. Om föräldrarna skiljer sig medan man ännu är liten så förstår man inte riktigt fast det känns tråkigt. Om du är lite större så kan det ta ganska länge innan du förstår dig på omvärlden igen. Det är viktigt att komma ihåg att föräldrarnas skilsmässa aldrig är barnens fel, utan de vuxna har alltid sina egna orsaker till det som t.ex. otrohet eller mycket bråk. En skilsmässa är aldrig en trevlig sak men det finns alltid vänner att vända sig till och söka trygghet. Det lönar sig att hålla kontakt med båda föräldrarna, även om man knappt ser den ena. Kom alltid ihåg att du inte är den enda vars föräldrar har skilt sig. – En ung person 12 år

För mig är det så, att ibland saknar jag pappa så mycket, att det gör ont och ibland kan jag å andra sidan leva nästan ett normalt liv utan att uppleva någon större ångest av separationen. Jag känner inte till din situation, men kan du ringa eller vara i kontakt på något sätt med hen när saknaden kommer? Även om föräldern inte är anträffbar just då så kan du ändå skriva brev till hen fastän du inte ens någonsin skulle skicka dem. Fundera på vilka viktiga personer som finns i ditt liv – kanske kan du prata om saker med dem, som du annars skulle prata om med den andra föräldern.  Trots att det inte är samma sak, så har det ändå hjälpt mig. Jag har också pratat med människor, som har varit i samma situation och det har hjälpt mycket. – En ung person

Du kan ringa någon närstående eller någon kompis. Sov över hos mor- eller farföräldrar eller hos någon kompis. Tänk på något annat. Ät choklad. Se på film eller lyssna på radio. – Unga 12–17 år

Vad fint att du upplever att din mamma lyssnar och försöker hjälpa, och fint att du också bryr dig om din mammas känslor. Du behöver dock inte vara orolig för att du skulle besvära din mamma. En förälder ska alltid lyssna på sitt barn oberoende vad det handlar om. Din mamma vill helt säkert veta hur du har det, och vad du tänker. Om någonting är störande/ frustrerande/ väcker tankar, lönar det sig alltid att berätta om det. Det att du funderar på dessa saker för dig själv är troligen mer skadligt både för dig och för din mamma, än det att ni skulle diskutera om det tillsammans. Om det stör dig att du kanske besvärar din mamma gällande detta, lönar det sig att berätta om det till din mamma, och fråga henne vad hon tänker om saken. Öppen diskussion och kommunikation upprätthåller relationen till föräldrarna och för er också närmare varandra. Det är bra att komma ihåg att alla känslor ärok, och att det alltid finns utrymme för dem. Det är också bra att komma ihåg att man får, och ska behandla dem, för om man inte gör det tenderar de bli värre. Det är därför väldigt viktigt att man delar saker som tynger en med någon vuxen. Om du upplever att du kan tala med din förälder lönar det sig absolut att hålla fast vid det. Om du dock starkt känner att du inte mer vill diskutera om din pappa med din mamma, lönar det sig att vända sig till någon pålitlig vuxen. I skolan kan man t.ex. gå och prata med skolkuratorn. – Samhällspedagog och socialarbetare

Det finns meningsskiljaktigheter i alla familjer som ofta leder till gräl/ irritation etc. Konflikter är inte ett hot, de är normala och hör till livet, och meningsskiljaktigheter kan lösas. Hemmet borde de facto vara det stället där man kan ge utlopp för alla känslor. Speciellt i tonåren när man blir självständig och småningom bryter sig loss från sina föräldrar kan pappa/ mamma kännas outhärdliga. Allt har dock en gräns. Om din pappa/ mamma t.ex. skriker, talar fult, skäller ut, sårar, beter sig respektlöst eller är orimliga, är det inte något man ska behöva stå ut med. I en sådan atmosfär mår ingen bra. Det är viktigt att föräldrarna behandlar dig som en likvärdig människa, lyssnar på dina tankar, och uppmärksammar dina känslor och behov.  Om du upplever att du kan diskutera med din pappa/ mamma lönar det sig att göra det, och berätta att du mår dåligt och vad det beror på. Om det inte är möjligt lönar det sig absolut att vända sig till en pålitlig vuxen. I skolan kan man t.ex. gå och prata med skolkuratorn. Det är inte meningen att föräldrarna orsakar illamående, det ska man söka hjälp för. – Samhällspedagog och socialarbetare

Prata med andra om hur du känner dig. Du kan t.ex. ringa till ungas telefontjänst. Du kan försöka sätta upp mål åt dig själv. Börja t.ex. med att gå ut på din egen gård. Skulle du t.ex. vilja gå till butiken och köpa något gott till dig själv? Skulle du vilja prata om det med dina föräldrar och med hjälp av dem, vid behov, få hjälp att prata med en professionell. – Unga 12–17 år

För det första är det jätte fint att du känner igen att du är svartsjuk, alltid märker man inte det själv. Det är också fint att du försöker reda ut vad svartsjukan kan bero på. Svartsjuka är inte någon dålig sak i sig; det tyder på att man bryr sig om den andra, och att man vill höra till den personens liv. För mycket svartsjuka kan dock vara skadligt för parförhållandet. Det att man till exempel lätt börjar tolka partnerns blickar/ gester etc., lätt börjar beskylla den andra, vaktar partnerns sysslor, och upplever det svårt att den andra vill spendera tid med sina vänner, är jobbigt både för en själv och ens partner. Alla känner svartsjuka ibland eftersom alla är rädda för att bli ensamma. Du har alldeles rätt i att svartsjukan kan bero på föräldrarnas skilsmässa. När föräldrarna skiljer sig kan det kännas som att man har blivit lämnad, och att man är ensam. Detta kan i sin tur leda till att man kanske inte längre på samma sätt vågar tro och lita på livets förutsägbarhet, och människor som står en nära. Denna känsla kan vara svår att hantera, och kan lätt gå till det att man försöker kontrollera sin partner, genom att hela tiden hålla hen nära, så att man inte skulle vara tvungen att hantera sin ångest själv. Detta leder dock inte till något bra. Det är viktigt att känna igen att man är svartsjuk och öppet tala om det med sin partner, istället för att vara misstänksam och vakta partnerns sysslor. Genom öppen diskussion lär man känna både sina egna och partnerns känslor och behov lättare, vilket i sin tur minskar på svartsjukan. Det är också alltid en bra idé att diskutera med någon pålitlig vuxen om föräldrarnas skilsmässa, och om sin egen separationsångest och svartsjuka. I skolan kan man till exempel gå och prata med skolkuratorn. – Samhällspedagog och socialarbetare

Känslor av panik kan vara väldigt skrämmande och kan också orsaka skam, det är alltså väldigt fint och modigt att du tog upp saken i fråga. Som barn litar man ofta på att livet fortsätter likadant. Därför kan t.ex. föräldrarnas skilsmässa vara en rätt stor omvälvning i ett barns liv. Föräldrarnas skilsmässa kan orsaka en krissituation, som väcker många olika känslor. Ett barn kan ha svårt att hantera känslor och då kan upplevelser från barndomen och olika känslor som har med dem att göra ofta blir kvar, och tenderar att påverka livet också en längre tid. Det är bra att komma ihåg att alla slags känslor är ok, och att det alltid finns utrymme för dem. Det är också bra att komma ihåg att man får, och också ska hantera dem. Panikkänslor kan leda till att man blir rädd för att de skall komma igen, varpå man lätt börjar undvika sådana situationer som har bidragit till känslor av panik förut. Detta tenderar i sin tur att leda till att man småningom börjar förändra sina livsvanor. Om man inte hanterar sina känslor tenderar de bli värre. Det är därför väldigt viktigt att man delar saken med någon vuxen, redan det kan underlätta känslohanteringen mycket. Det är viktigt att ens någon vuxen vet om panikkänslorna så att man inte är ensam med saken. Man kan också försöka minska på, och lindra paniken t.ex. med olika avslappningsövningar. Ibland kan det också hjälpa att gå ut och andas frisk luft. Att skriva dagbok kan ibland hjälpa när man får skriva ner de tankar som känns tunga på papper eller i datorn. – Samhällspedagog och socialarbetare

Oro över föräldrarna, vad borde man göra?

Berätta om saken till din andra förälder, och tveka inte att prata om det eller att söka hjälp av någon annan vuxen eller någon professionell. Du kan också själv kontakta barnskyddet i din kommun. Om situationen blir riktigt tillspetsad, ring polisen! Det lönar sig också alltid att prata med föräldern, som dricker och berätta ärligt om sina egna känslor för hen. Berätta om din oro, eller du kan till exempel lämna ett brev på bordet om det är för besvärligt att prata. Om det bara är möjligt så stanna inte kvar i situationen. Tyvärr blir det ibland så att man vänjer sig och börjar tänka att det är normalt att föräldern dricker. Ta hand om dig själv och kom ihåg att du inte bär ansvar för den vuxnas beteende. – En ung person

Kan du prata med din mamma? Om inte, har du då nån annan vuxen eller släkting som du känner och kan prata med? Du måste prata med nån om det här! – Unga 13 och 14 år

Om det inte känns bra för ett barn att vara hemma är det en socialarbetares uppgift att skydda barnet och vid behov göra något åt saken. Hemma hos er kan en socialarbetare t.ex. inleda familjearbete som kan göra det hela lättare och även hjälpa din pappa att dricka mindre. Ta upp det här med en pålitlig vuxen, t.ex. skolkuratorn. Kom ihåg att din pappas supande inte är på ditt ansvar. – Skolkurator

Super han alltså fortfarande och är han fortfarande våldsam? Om det är så borde du prata om saken i skolan till exempel med hälsovårdaren eller kuratorn, dom kan göra något åt saken.- Unga 13 och 14 år

Du borde vara i kontakt med en socialarbetare på barnskyddet – kontaktuppgifterna hittar du på din kommuns webbsidor – och berätta hur det står till med dig. Barn får också vara i direkt kontakt med en socialarbetare och det är helt okej. Om det ändå känns lite knepigt kan du prata med en pålitlig vuxen i din närmaste krets eller t.ex. med kuratorn i skolan. Kom ihåg att när du är hemma hos din pappa ska du få känna dig trygg. Om du inte känner dig trygg ska du komma ihåg att du alltid för din egen trygghets skull får tillkalla polisen på numret 112. – Skolkurator

Du borde berätta om det för nån annan socialarbetare. Det är klart att du int behöver träffa din pappa om du är rädd, och du ska int träffa honom innan nån socialarbetare har ingripit. Vi hoppas att du kan prata med din mamma om att du är rädd. Kämpa på bara, det är int trevligt att vara rädd. – Unga 3 och 14 år

Det är alltid fel att misshandla ett barn, och det är vuxna som då ska ingripa. Om de inte trodde dig ska du berätta om saken för en pålitlig vuxen som kan hjälpa dig. Kom ihåg att du har rätt att inte bli misshandlad. Om din pappa misshandlar dig kan du även ringa polisen på numret 112. – Skolkurator

Du borde prata om saken med nån, helst nån trygg person som du känner. Fundera om det finns nån sån person som din pappa respekterar och lyssnar på och försök prata om saken med den personen. Han eller hon sku sen kanske kunna prata om det med din pappa. Om du har äldre syskon sku det vara bra att prata med dom, dom sku ju kunna hjälpa dig. Med din pappa borde du prata om dina känslor när han inte har druckit. När din pappa är i fyllan eller våldsam kan du alltid ringa och be polisen om hjälp genast. Poliserna är vänliga och hjälper dig säkert. – Unga 13 och 14 år

Din pappas lättretlighet och raseri påverkar dig och det skulle vara viktigt för dig att få slappna av både fysiskt och psykiskt. Har du försökt tala om för din pappa att hans problem också är ett problem för dig? Om det är svårt för dig att prata med din pappa kunde du kanske försöka skicka ett meddelande eller skriva ett brev. Hemma borde var och en kunna koppla av och vara sig själv. Glöm inte att det är bra att prata om sakerna med en pålitlig människa t.ex. hemma, i skolan eller i samband med fritidsintressen. – Skolkurator

Det lönar sig att prata med din förälder och reda ut situationen. Du kan också prata med någon annan vuxen om saken. Barn har ändå inte ansvar för sina föräldrars mående. Det lönar sig att söka professionell hjälp. Föräldern och barnet kan t.ex. gå ut på en promenad tillsammans. – Unga 12 och 13 år

Det lönar sig att prata med föräldern om saken. Berätta hur orolig du är. Din förälder tycker säkert om dig och lyssnar. Du kan stöda din förälder. Du kan kanske göra din förälders favoritmat. – Unga 12–17 år

Vad menar du med att bry sig? Det kan vara så olika saker, om du t.ex. int får mat, då är det ett stort problem, och då ska du be nån vuxen om hjälp. Sen om det handlar om att du int får kläder som du tycker är tillräckligt fina, då borde du prata om det med dina föräldrar när dom har tid. Ibland kan det också kännas att ingen lyssnar, men det går över. Det sku vara bra för dig att hitta en vuxen nånstans som sku kunna prata med dig och som du sku kunna lita på. En sån vuxen kan vara nån som står dig nära, t.ex. en faster, moster, farmor, mormor, en bekants mamma eller kanske en granne. Om det int är möjligt, så försök hitta nån som jobbar med att lyssna på unga. – Unga 13 och 14 år

Ibland kan det kännas så att föräldrarna inte lyssnar. Föräldrars uppgift är att ta hand om och lyssna på sitt barn. Vid skilsmässa måste vuxna, i likhet med barn, genomgå många olika känslor och förändringar i livet, och då kan de glömma ett barns behov. Men så ska det inte vara. Prata med dina föräldrar, skicka ett meddelande eller skriv till dem och berätta om din iakttagelse. De bör lyssna på dig och de måste absolut ta hand om dig. Om dina föräldrar inte lyssnar på dig eller tar hand om dig ska du prata om saken med en pålitlig vuxen till exempel i skolan. – Skolkurator

Man kan alltid uttrycka sin oro till föräldern, som tar vatten över huvudet på grund av jobbet. Det är ändå inte barnets uppgift att hjälpa föräldern, som tar vatten över huvudet på grund av jobbet, utan hen behöver hjälp från annat håll. Därför lönar det sig att säga om det till exempel till en mor- eller farförälder, som kan hjälpa föräldern. Man kan tillsammans med mor- eller farföräldern hitta på något trevligt att göra för barnet och föräldern, så att föräldern kan för en stund glömma jobbet. Eller så kan man avtala med föräldern, att efter ett visst klockslag skulle föräldern inte längre syssla med jobbet. Man kan också säga till föräldern, att man saknar hennes/hans sällskap. – En ung vuxen person

I första hand ska man berätta ärligt om saken till dem, som saken gäller. Föräldern förstår säkert, även om hen till att börja med reagerar negativt. Om det känns pirrigt att berätta direkt för föräldern, kan man ta stöd av en annan utomstående person, till exempel en mor- eller farförälder. Det är också bra att berätta, varför man bestämde sig för att fungera på det här sättet i situationen i fråga. – En ung vuxen person

Jag skulle hjälpa till genom att spara på basgrejer såsom släcka av lampan och att handla billiga kläder från loppis. Det är onödigt att slösa vatten och man kan cykla istället för att åka bil eller bus. Om man är ung eller ett barn, kan man också berätta om saken till kuratorn, för det är inte barnens sak att vara orolig för familjens ekonomi. – En ung person

I de flesta kommuner är läkarbesöken kostnadsfria för personer under 18 år. Bästa sättet att ta reda på om de olika tjänsterna kostar är att söka på den egna hemkommunens hälsovårdstjänster på nätet. – Att gå till en privat läkarmottagning kostar vanligtvis (beroende på orsaken och eventuella ingrepp) runt 100 euro/besök. – Sakkunnig inom barn- och familjearbete

Boendet och att träffa den andra föräldern efter separationen

Om det känns som att du inte träffar den andra föräldern tillräckligt mycket så lönar det sig att tala med dina föräldrar om saken. Du kan fråga om du kunde vara mera hos den andra föräldern så, att det passar för alla. – En ung person

Det är svårt att svara på det, eftersom jag inte vet mera om situationen. Det är säkert många saker som kan påverka varför det är som det är, och att det kanske inte alltid är möjligt att ordna semestrar på det sättet, som man skulle vilja ha det. Om föräldrarna brukar bråka, kanske lönar det sig att bara dela semestrarna på hälften, så att det inte i alla fall skulle bli mera bråk. Men det lönar sig i alla fall att prata om dina önskemål och komma med alternativ på hur du tycker semestrarna skulle flyta på bästa sätt. – En ung person

När föräldrarna skiljer sig känns det för många barn orättvist att dom måste ändra på sina liv fast det är föräldrarna som inte längre funkar tillsammans. I sista hand är det ändå föräldrarna som bestämmer om saker som har med t.ex. boende att göra så länge barnet inte fyllt 18 år. Men det betyder inte att man inte kan tala om för föräldrarna om hur man tänker om boendet och förklara varför man tänker att det skulle funka bättre om man ändrar på någon sak. Det är bra att se över besluten om barnens saker med jämna mellanrum så att de passar i vardagsprogrammet (skola, föräldrarnas jobb, fritidssysselsättningar osv) så bra som möjligt för alla. Viktigt är alltså att prata med föräldrarna och förklara för dem hur man tänker och vad man vill. Ibland händer det att föräldrarna helt enkelt bara inte tänkt över saken tillräckligt mycket. – Sakkunnig inom barn- och familjearbete

En knepig situation. Jag skulle kanske själv bo helst hos den föräldern, där det känns bättre att vara, det är lättare att prata om saker och ting och det känns tryggt. Man vänjer sig nog vid den nya miljön och man kan ändå alltid hälsa på den andra föräldern sedan och tillbringa semestrar där också. Hoppas att du hittar den bästa lösningen!- En ung person

Föräldrarnas underhållsskyldighet och ansvar för barnen sträcker sig fram till myndigheten alltså till 18 års ålder.

I separationssituationer är det mycket viktigt med samtalet mellan föräldrarna om frågan, hur man ska ordna barnens boende efter föräldrarnas separation. Det är förstås bra att höra barnets tankar och åsikter (beroende på åldern), men man ska se till, att ansvaret för beslutet ska inte ska lämnas på barnets axlar.

Ofta hör man att det sägs, att ”ett barn som har fyllt 12 år får själv bestämma, var hon/han ska bo”. Den här tanken kommer från verkställighetslagstiftningen, där man har definierat, att ett beslut från domstolen eller ett avtal avseende barnets boende eller umgänge, som barntillsyningsmannen har stärkt, tillämpas inte mot det 12 år fyllda barnets vilja. En 12-årig är trots allt fortfarande ett barn och föräldrarna ska höra barnet när de fattar beslut och också bära ansvar för besluten.

Om föräldern, som har tänkt att hon/han ska bli en boendeförälder efter separationen, är på väg att flytta till en annan ort, måste hon/han kunna se situationen med tanke på barnets intressen och vara beredd på att diskutera saken med den andra föräldern. Vad för slags saker skulle förändras i barnets liv och vad skulle det innebära för barnet? Skulle det vara bättre för barnet att stanna kvar i en bekant miljö och bo med den andra föräldern? Alltid innan man fattar beslut om att flytta ifrån orten, vare sig föräldern som flyttar är boendeföräldern eller den föräldern som träffar barnet, borde föräldrarna framför allt tänka konkret på saken ur barnets synvimkel. – Koordinator för tjänsterna för separerade på MBF

Beror det på din pappa eller din mamma? Om det är din pappa som hindrar det så borde du prata med din mamma. Och om det inte hjälper borde din mamma be yrkesfolk om hjälp. – Unga 13 och 14 år

Beslut om barns liv bedöms med jämna mellanrum, vid dessa möten kan du framföra din önskan. Du borde också prata med mamma och pappa eller en annan pålitlig vuxen och berätta vad du önskar. Jag vet inte vad som ligger bakom dina föräldrars skilsmässa, men ibland kan umgängesrätt bero på saker som har visat sig vara i barnets intresse, och er umgängesrätt motsvarar kanske inte dina förväntningar. Det hjälper att prata om saken. – Skolkurator

Du kunde säkert träffa din pappa för det är din rättighet. För att kunna träffa honom måste du ha din mammas tillåtelse. Det är viktigt att inte träffa honom i smyg bakom mammas rygg. Din mamma skulle säker gå med på att du träffar honom om det är tryggt för dig och att du inte behöver vara orolig för att det ska hända dig något – Unga 13 och 14 år

Din pappa är din pappa fast han har gjort din mamma illa. Du får tycka om din pappa och vara i kontakt med honom om det är tryggt för dig. Du ansvarar inte för mammas känslor. Din mamma kanske inte gillar att du träffar honom, men du har ändå rätt att hålla kontakt med din pappa och att träffa honom. Hoppas din mamma också så småningom kommer att förstå – Skolkurator

Livet i en nyfamilj

Prata med dina föräldrar. Berätta om situationen och hur du känner det. Försök lära känna din nya bonusförälder. Gör något tillsammans så att ni lär känna varandra bättre. Gå fast på en promenad tillsammans. Du kan be din förälder om hjälp för att lära känna bonusföräldern. – Unga 12–17 år

Det är väldigt tråkigt om du upplever att du inte är omtyckt i din familj. Hemmet och familjen borde vara en människas stöd och trygghet, och det ställe där man kan vara sig själv fullt ut. Det att någon påpekar att du påminner om din pappa/ mamma har ingenting med dig att göra, och du har inte gjort något fel. Detta har högst troligen att göra med att föräldrarnas skilsmässa har varit svår, och att känslor i relation till skilsmässan inte har hanterats tillräckligt. Det är däremot aldrig ok att en förälder riktar egna negativa känslor gällande skilsmässan på barnet. En förälder borde se till att barnet inte under några omständigheter ska behöva bära föräldrarnas tunga upplevelser. Du har blivit väldigt felbehandlad, och du är jätte modig som berättar om saken. Du har inget ansvar att göra något i detta fall. Det skulle däremot vara väldigt viktigt att du berättar om denna situation åt någon vuxen. I skolan kan man t.ex. gå och prata med skolkuratorn. – Samhällspedagog och socialarbetare

Om det är svårt att prata så skulle ni kunna texta eller har ni något gemensamt som ni kan göra? En känsla av utanförskap och att känna sig lite främmande för varandra är helt naturligt, om man inte har träffats på länge. Skulle du kunna bekanta dig bättre med förälderns nya familjemedlemmar? Det har i alla fall hjälpt mig och också att jag har tillbringat tid med föräldern på tu man hand utan den nya familjen. – En ung person

Man kan inte komma överens med alla. Men försök att vara trevlig sp kommer de att bli trevliga mot dig. Du behöver inte ändra på dig utan försök att vara snäll mot dem. Om det inte hjälper så prata med sina föräldrar. Gör mera saker tillsammans med hela familjen. Försök att bekanta dig med dina nya syskon. De kommer säkert att tycka om dig när de lärt känna sig. Var bara dig själv. – Unga 12-17 år

För de flesta tar det tid att vänja sig vid att ens förälder har blivit kär i en ny person och att hen också har barn. Man kanske till och med ska dela rum med den nyas barn i det nya hemmet. Precis som annars i livet, t.ex. i skolan, gillar man någon klasskamrat bättre än någon annan så är det också med bonussyskon. Man kan tänka på dem som kompisar, vänner eller syskon. Det tar tid att vänja sig vid allt det nya. Det viktigaste är att man alltid försöker vara vänlig och respektfull mot andra. – Sakkunnig inom barn- och familjearbete

Kanske för att de vill ha ett gemensamt barn. Prata med din förälder och berätta att du upplever att hon eller han tillbringar för lite tid med dig. Jag skulle säga, att det är störande att uppleva sig som utomstående i familjen och att du vill ha mera uppmärksamhet. – En ung person

Du behöver inte skämmas för din förälder det är inte du som har en samkönad partner så det inverkar inte på dig på något sätt. Skäms inte i onödan, det är onödigt för dig att skämmas. Din mamma eller pappa är kanske gay men vad spelar det för roll? Din förälder behöver heller inte skämmas. Det spelar ingen roll fast hen valde en partner av samma kön. – En ung person 12 år

Själv skulle jag vilja ännu se förälderns gamla partner t.ex. bonuspappan eller -mamman. Men det skulle säkert vara jättesvårt att åka mellan familjerna. Om jag inte hade stått nära förälderns nya partner, skulle separationen inte påverka mig mycket. Jag skulle vara ledsen och förvånad och det skulle vara konstigt, för jag är van att leva såhär. – En ung person

Man får absolut ha kontakt i den här situationen också, om det passar för alla parter. Det lönar sig ändå att diskutera praktiska saker och sätten att ta kontakt med föräldern och man borde inte hemlighålla några kontakttagningar för någon. Hemligheter leder bara till huvudbry för alla. I separationssituationen lönar det sig att berätta att man är villig att ha kontakt också efter separationen. – En ung vuxen person

Det känns säkert väldigt svårt, men kan du ändå ha kontakt med dem själv? Kan du sköta om husdjuren ibland? Föräldrarna kan ha bråk på grund av separationen och hon/han vill nödvändigtvis inte ha att göra med ex-maken/makan eller med halvsyskonen, men du behöver inte vara med i det. Även om det inte finns någon biologisk förbindelse mellan er så kan du berätta för dem hur kära de är och ni kan säkert fortsätta att träffas. Kom ihåg, att allt kommer nog att ordna sig till slut och tiden hjälper ofta i, att det blir klarhet i de mänskliga relationerna. – En ung person

Arbetsgruppen som jobbat med 100 saker

Organisationernas arbetstagare har träffat unga i work shops och resultatet av träffarna resulterade i svar på frågorna, tecknade serier och videon. I gruppen har ingått flera organisationer:

Barnavårdsföreningen rf
Förbundet för mödra- och skyddshem & Vasa mödra- och skyddshem rf
Kasvatus- ja perheneuvonta – Kasper rf
Mannerheims Barnskyddsförbund och MBF Tammerfors avdelning
Nicehearts rf
Lape familjecentrets delverksamhet i huvudstadsregionen: Lapsen paras yhdessä enemmän
Familjerådgivningarna i Vanda stad
Förbundet för Ensamstående Föräldrar rf

MLLs forum Nuortennetti ->